Kalmar kulturskola fixade Ung Filmfestival

Under valborgshelgen arrangerade Kalmar kulturskola Kalmars första festival för ung film. Under tre dagar visades nya filmer, gjorda av ungdomar i Kalmar kommun. Vi frågade projektledare Patrick Lems hur festivalen föddes och hur det gick.

Hur kom ni på idén att ordna Ung Filmfestival Kalmar?

Jag jobbar som filmpedagog på Kalmar kulturskola och vår utvecklingsledare bad mig att drömma fritt. Jag är själv förtjust i filmfestivaler och möjligheten att dyka in i helt nya världar via filmen.

Jag tyckte att en filmfestival skulle passa här. Vår utvecklingsledare tog drömmen på allvar och plötsligt fanns festivalen på riktigt! Vi fick bidrag från Kulturrådet och började med arbetet höstterminen 2021.

Vi ville göra en festival för, av och med unga, de skulle vara med och bestämma i varje fas. Framför allt skulle de bestämma över filmerna och vad de ville berätta! De valde själv genre och form, vi gav dem bara ett tema: Berätta om er verklighet.

Vilka var målgrupp för festivalen?

Vi vände oss till högstadium och gymnasium. Bland annat besökte vi fritidsgårdarna och pratade om festivalen. På ett gymnasium hade vi turen att stöta på engagerade estetlärare som gillar film och som tyckte att film passar i undervisningen. Vi var där och pratade med eleverna i början, sedan kom vi tillbaka och lyssnade på deras idéer. Nu efter festivalen ska vi dit igen och ge feedback på de färdiga filmerna. Den coachande rollen är viktig inte minst som pedagog i kulturskolan.

Hur gick visningarna?

Totalt visade vi ett 20-tal filmer, på Kalmar teater, på Biostaden och i ett omgjort förråd under valborgsaktiviteten Fullt Ös. Varje film visades två gånger.

Visningarna på Biostaden där vi hade hyrt tre salonger var väldigt lärorika för oss – hur förbereder man filmer för en biografvisning, hur programsätter man filmpaket på ett bra sätt?

Under hela festivalen hade vi en lokal i centrala Kalmar där vi bjöd in till workshops och som blev festivalens skyltfönster. Film händer ju i en mörk lokal inomhus, det var viktigt för oss att synas.

Ni hade en storstilad invigning med röda mattan och filmorkester, hur har den tagits emot?

Vi har märkt att röda mattan och fin premiär på Kalmar teater var lockande för många. Att få visa sin film på stora duken. Men några filmskapare tyckte det blev för nervöst, de gick på någon av de andra visningarna istället och bjöd dit sina kompisar.

Vad betydde festivalen för ungdomarna?

De kände sig sedda och tagna på allvar. Genom filmerna gjorde de sin röst hörd. Festivalen blev en plattform för att lyssna på ungdomar och se vad de kan.

Fast de aldrig gjort en film förut har de en stor källa av kreativitet att ösa ur om de bara får lite hjälp från pedagoger, några verktyg och inte minst frihet.

Kan du se något återkommande tema i filmerna?

Det var många ganska tunga ämnen. Om utsatthet, mobbning och grupptryck, att man känner sig udda och inte sedd, att man inte passar in. Ungdomar är inte rädda att vara dramatiska och de går verkligen "all in" för ett ämne de brinner för. Ibland kan man tro att de lever i sin egen värld, men filmerna har visat oss att de har stenkoll på livet!

Till slut, vad är dina tips till andra efter er första festival?

Det viktigaste är nyckelpersoner som stöttar din idé och blir entusiastiska och sprider din vision. Håll kontakten med dessa personer, se dem som kollegor! Det kan ibland vara svårt att tro på något som inte finns ännu, så ju fler man pratar med desto mer verkligt blir det.

Sedan är det detaljerna som kan göra en upplevelse bättre eller sämre. Och inte minst: testa, testa, testa!