Berlinale lite från sidan

img_5314.jpg

Kino International

I den kallaste av månader pågår Berlinale, Berlins stolta filmfestival. Med en 20 000 professionella besökare, 300 000 sålda biljetter och 2 700 journalister på plats räknas den som världens största publika filmfestival. De själlösa nybyggda kvarteren kring Potsdamer Platz är hjärtat av festivalen med röda matta, biografer, filmmarknad och biljettcenter. Just biljettsystemet är inget för den nervsvage. De mest åtråvärda filmerna i tex tävlingsklassen ryker på en sekund då de släpps kl 10 tre dagar innan visning... 

Min ingång till Berlins filmfestival var att lite försiktigt närma mig den och se om det kan vara intressant ett annat år. 
En festivalfilm blev det - turkisk socialrealism på magnifika Delphi Filmpalast. En utlovad gratisentré på European Film Market på Hotel Marriott gick om intet men vi fick ett samtal med Josef Kullengård från MAFF, Malmö Arabic Film Festival som satsar stort på distribution av arabisk film genom nya bolaget ACIS.

Vi fick iallafall en glimt av röda mattan, glamouren med tunnklädda skådisar i den bitande kylan. Behållningen av festivalen var alla de fina biograferna som vi passade på att besöka och se "vanlig" film. Magnifik som representant för socialistisk arkitektur är paradbion Kino International på Karl-Marx-Allee. Biografen ingår i arthousekedjan Yorck som har har en hel drös stämningsfulla biografer i Berlin.  

I Tyskland liksom i många andra länder dubbas filmerna, även på större arthousebiografer. Det skär i hjärtat att tex höra Martin Luther King prata tyska i trailern till nya "Selma". Ett bra initiativ är "måndagar utan textning" då filmer visas på originalspråk - utan text på vissa biografer. Annars är tysk biopublik tyst och prydlig. Inget mobilpipande eller prasslande. Och det går bra att ta med sig ölen in i salongen...:)

Kommer gärna tillbaks till Berlinale - bättre förberedd och varmt klädd.

 

Taggar: Arrangör